Andreas Carlgren

En av de viktigaste framtidsfrågorna i höstens val är förbifart Stockholm. Det ett historiskt viktigt projekt för miljön, ekonomin och tillväxten i Sverige. När Mona Sahlin talade i Tantolunden i söndags sa hon inte ett enda ord om den frågan. Tystnaden är talande, skriver Andreas Carlgren och Per Ankersjö.

En av de viktigaste framtidsfrågorna i höstens val är förbifart Stockholm. Det ett historiskt viktigt projekt för miljön, ekonomin och tillväxten i Sverige. När Mona Sahlin talade i Tantolunden i söndags sa hon inte ett enda ord om den frågan. Tystnaden är talande. Inte blev det bättre av att borgarrådskandidaten Carin Jämtin undviker att nämna Förbifarten i sin DN-artikel på måndagen. Den väg som för bara några månader sedan var hennes käpphäst.

Förbifart Stockholm handlar inte enbart om huvudstaden eller om Stockholmregionens tillväxt. Det är visserligen märkligt att det finns partier som tycker att förbifarter förbi Hudiksvall, Uppsala, Eskilstuna, Arboga, Linköping, Värnamo – ja snart sagt varje stad längs de största Europavägarna är bra, men att bilister till varje pris ska köra in i just Stockholm.

Lika märkligt att det som är bra för framkomlighet, näringslivets transporter och miljön på dessa orter är skadligt just i Stockholm. Stockholmarna ska sitta i bilköer enligt Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Lars Ohly. Det gläder kanske en och annan i landet, men den som lyfter blicken ser vad som döljer sig bakom vänsteroppositionens och Mona Sahlins hållning.

Den verkliga politiska frågan handlar om vägvalet mellan om vi ska stödja utveckling och framsteg, eller om vi vill backa, hindra och stoppa både människor och innovationer.

Det fanns en tid när socialdemokraterna arbetade för teknikutveckling och utifrån framtidstro. Nu offrar Mona Sahlin och Carin Jämtin tidigare åsikter och tidigare partiståndpunkter på vänsterkartellens kompromissaltare. Tidigare var socialdemokraterna för att bygga förbifarten. Nu går partiet till val på göra det svårare att använda bilen och begränsa tillväxten genom att straffbeskatta transporter. Många av de socialdemokratiska väljarna vill ha förbifarten, men Mona Sahlin och Carin Jämtin tiger. Vänsterkompisarna vill stoppa bilen. Makten framför allt.

För att klara klimatet behöver vi minska utsläppen från trafiken. Frågan är hur? Genom att stoppa människor från att åka bil eller?

För Centerpartiet är bilen nödvändig. Den har framställts som frihetssymbol och är det fortfarande för alla som ska hämta och lämna på dagis, storhandla, åka till fotbollsträningen med dottern eller besöka pappa på äldreboendet. För att inte tala om att ta sig till och från jobbet. För att klara klimatutmaningen behöver vi stödja en teknikutveckling och möjligheter till kollektivtrafik som gör att vi minskar utsläppen och samtidigt kan resa.

Det krävs ett politiskt ledarskap i Stockholm och i Sverige för jobben, för miljön och för tillväxten:

* Satsa på framtidens miljövänliga bilar och drivmedel. Vi ska jaga utsläppen inte bilisterna.
* Fortsatta storsatsningar på spårtrafiken. Det handlar inte om antingen bilar, eller spårvägar. Det behövs både och! Det är också vad vi sett till att satsa på den gångna mandatperioden och det vi kommer att förverkliga under nästa fyra år. I Sverige och i Stockholm.
* Bygg förbifarten så att vi får bort bilarna från innerstaden och slipper ha en pulsåder för trafiken över Essingeöarna och Kungsholmen.

Bättre bilar kan klara klimatet. När Essingeleden var färdigställd för 40 år sedan rullade många fram i nya Volvo 140-serien eller Saab 99. Utsläppen för nya bilar började mätas 1978 och då var snittet 244 gram per kilometer. Sedan dess har utsläppen minskat med en tredjedel, till 164 gram. Sedan Essingeleden byggdes kan det röra sig om nästan en halvering.

Varför skulle denna utveckling avstanna? Tvärtom måste den att accelerera. Inte minst med den positiva syn på bilen och människorna behov av att kunna röra sig fritt, som vi och Alliansen företräder.

Förra året minskade utsläppen av koldioxid från nya bilar i Sverige, mer än någon gång sedan mätningarna startade. Kurvan har gått brant nedåt under alliansregeringens tid, tack vare en medveten satsning på förnybara bränslen, miljöbilspremie och bra villkor för förmånsbilar som är miljöbilar. Socialdemokraterna var emot och Mona Sahlin konstaterade: ”deras bidrag är för litet för att göra skillnad”.

Resultatet? Under vår tid har antalet miljöbilar i Sverige ökat från 23 000 under s-regeringen till nu mer än 330 000. Etanol och biogas växer snabbt under vår och Alliansens ledning. Nu står vi inför ett genombrott för elbilarna. Vi går därför till val med att vi vill ha en supermiljöbilspremie för bilar som släpper ut allra minst koldioxid.

Tvingade av Miljöpartiet och Vänsterpartiet har Socialdemokraternas ledare Mona Sahlin och Carin Jämtin abdikerat från allt politiskt ansvar för trafiksituationen i Stockholm. Därmed sviker duon två miljoner Stockholmare, 900 000 bilägare och alla de hundratusentals som varje dag åker kollektivt. De äventyrar möjligheterna som ligger i utvecklingen av elbilar, avgas- och bullerfria innerstäder i miljöbilslandet Sverige. De riskerar den historiska utbyggnaden av kollektivtrafiken.

De har gjort sitt val: svaret på klimatutmaningen är inte att köra klimatbättre bilar utan att hindra bilismen. Vi är övertygade om att Sverige behöver göra ett annat val för att rädda miljön. Jaga utsläppen, inte bilisterna.

Andreas Carlgren (C)
Miljöminister

Per Ankersjö (C)
Gruppledare i Stockholm

Artikeln publicerades på Politikerbloggen 16 juni 2010.